Julen firas till minne av Jesu födelse, men inte bara. I många länder har det kristna julfirandet bakats ihop med andra, förkristna traditioner.
Det går dock inte att komma undan Jesus, även om allt fler icke-kristna också firar jul. Det står egentligen inte i Bibeln när Jesus föddes, men datumet fastställdes på 300-talet till 25 december. Till viss del berodde detta på att Jungfru Marie bebådelsedag, även känd som Vårfrudagen, ansågs ha infallit 25 mars, och Jesus bör ha fötts nio månader efter denna dag, som räknas som befruktningsögonblicket.
Men det finns också andra anledningar till att julen firas i december. 25 december sammanfaller med vintersolståndet, ett datum då olika typer av fester ägde rum på många håll i den förkristna världen. En sådan fest var det fornnordiska midvinterblotet.
Jultraditionerna skiljer sig åt mellan olika länder, vilket beror på flera olika saker. Dels beror det på vilken variant av kristendomen som varit dominerande i landet, och på landets förkristna traditioner. Men det finns även starka sekulära inslag, som kan skilja sig åt mellan olika länder. Vissa jultraditioner har dessutom uppstått genom försök att återskapa äldre traditioner, eller återknyta till gamla seder och bruk, och inte sällan byggt på antaganden om historien som visat sig vara felaktiga. Hit hör t.ex. det isländska ”julbordet” Þorramatur.
Oavsett hur man firar jul är den nästan alltid förknippad med speciell mat, speciella sånger och dekorationer. Julfirandet kan också inbegripa speciella danser eller andra traditioner, och det är vanligt med julsändningar i radio och tv. För barn, och deras föräldrar, innebär också julen presenter.
Försäljningen av julklappar, julmat och dekorationer omsätter stora pengar varje år, och innebär stora pengar för många handlare. Detta är en anledning till att julen blir allt mer populär även i länder som inte har någon tradition av att fira Kristi födelse, på samma sätt som Halloween har blivit allt mer populärt i Sverige.
